Användarnamn: Lösenord:    

Information Information

Många artikelförfattare vill gärna ha respons i form av konstruktiv kritik.

Hos Resejournalen kan man ge det dels genom att betygsätta artikeln och dels genom att ge artikeln en kommentar.

Nyckelord är ord som beskriver artikeln. Tryck på ett nyckelord för att hitta andra artiklar med samma nyckelord.

Information Annons
Information Mest lästa artiklarna
Calle / Bordershop /..134614 ggr
NAZAR ETT OSERIÖST..42833 ggr
Resan till den..29449 ggr
How to behave in..29350 ggr
How to behave in..28482 ggr
Underbara Thassos!24927 ggr
Cityguide: Chicago24733 ggr
How to behave in..23743 ggr
Två Thaifrälsta..21474 ggr
Hangzhou - The place..20213 ggr
 
  Artiklar > Reseberättelser > Två Thaifrälsta Tjejer på Tjänsteresa:

Två Thaifrälsta Tjejer på Tjänsteresa

Publicerad: 2004-10-11 00.00

  • Skriv ut
  • Betygsätt
  • Kommentera
  • Denna funktion gör det möjligt att bokmärka och dela med dig direkt till sociala nätverk.

En vårvacker förmiddag den 29 mars 1999 kommer Ulrika Eriksson till Linda Haglund, med sig har hon en stor rygga, packad till hälften (den andra hälften ska du få höra om senare). De är på väg till Thailand på "tjänsteresa" i 3½ vecka. Detta är deras berättelse ...

Resan till Thailand började egentligen flera månader tidigare när biljetter skulle köpas, resa skulle beviljas, packlistor skulle skrivas och armar skulle vaccineras. Den 29 mars 1999 står vi då där och väntar på att flygbusssen ska komma. Packade och klara är vi laddade till tänderna. Bussen ut till Arlanda är något försenad men vi har ändå gott om tid att spankulera runt i tax-free butiken. Vi köper dock endast det väsentligaste, godis och en fickradio. Klockan 14.25 är det dags för boarding på Air France planet (flight AF2163) med destination Paris, De Gaulle flygplats. Resan tar 2,5 timme och planet hinner knappt räta ut sig vågrätt förrän flygvärdinnorna springer i både uppförs- och nedförsbacke med maten på en vagn. De Gaulle flygplats är en ganska tråkig flygplats, i alla fall om man väntar på ett plan till Bangkok. Flyget från Paris ska lyfta vid 19.40 vilket innebär ca två timmars väntetid. En lång tid om inte ens tax-free är öppen!

Så var det äntligen dags att kliva ombord på flyget (Boing 747/400, flight AF162) med destination BKK (Bangkok). Flygningen beräknas ta 11,5 timme, och resan mot Bangkok börjar bra. Väl nedslagna i flygstolarna inser Ulrika att hon inte har platsen bredvid Linda (19K) utan säte 19F. Vi försöker förgäves påpeka detta för flygvärdinnan som vänligen ber oss fråga personerna i sätena bredvid om de är pigga på att byta med oss. Skulle inte tro det, eftersom de då skulle få en 'mittenplats'. Hur som helst avvaktar vi tills alla har klivit ombord, och då menar jag alla, vilket innebär att vi är rejält försenade. Då dycker helt plötsligt ett par upp med samma flygsäte som Ulrika??!! Det visar sig att Ulrika har fel boarding pass i sin hand. Hon har boardingpasset från förra resan (ARN/CDG). Hoppsan, vad tokigt det kan bli. Under resan till Bangkok visar de Enemy of the state samt någon inhemsk fransk film. Ingen utav oss ser klart på någon film utan somnar sött med gamnacke i de mer än obekväma flygsätena.

30 mars 1999 (Bangkok)
...så var man här igen. Bangkok är sig likt, avgaser, trängsel, trafik och fuktigt. Resan in till City från flygplatsen var lång och skumpig. Det tog närmare 1,5 timme för bussen att komma till den ökända gatan Koh San Road. Väl framme tog vi in på ett billigt guest house, CH1 Guest House, för 150 Bath per natten. Ett ganska överenskomligt pris då Bathen ligger på 4½, alltså ca 33 kronor för ett dubbelrum. Planen är att ta bussen ned till Hua Hin i morgon för att sola och känna sand mellan tårna. Några vidare planer har vi inte utan vi tar dagen som den kommer. Vi sitter nu på Hello Internet Café (orginellt namn) och inväntar nästa film. Det är med andra ord dags att beställa in en till Banana shake.

31 mars 1999 (Bangkok - Hua Hin)
Uppe med tuppen i ett stekhett rum i Bangkok, dagens resplan sträcker sig till Hua Hin. Inhandlade frukost bestående av drickbar yoggi, kakor och vatten vilket sedan avnjöts på rummet. Vi har bokat plats på en A/C buss till Hua Hin och biljetten kostar 220B/st. Resan ska ta ca 3 timmar sägs det men man vet aldrig för just nu sitter vi och väntar på just bussen. Som punktlig svensk stod vi redan fem minuter innan utsatt tid vid bussplatsen och där har vi stått nu i en halvtimme, utan någon skymt av varken buss eller personal vi bokat hos. Minibussen, observera minibuss, dyker dock upp måttligt försenad och packad till bredden. Som tur är vet jag att denna buss inte kommer att vara den som för oss hela vägen till Hua Hin, nej Hualigen. Denna buss kommer endast att ta oss till Södra busstationen för byte av buss, ja men självklart. Det är ju logiskt! Hade vi själva tagit oss till Södra busstationen hade dessutom biljetten varit avsevärt mycket billigare, men men. På bussen, den riktiga, blir det ett evigt väntande på att den ska fyllas. Inte bara av passagerare utan även av säljande Thailändare. Här kan du köpa allt från tidningar till annanas i påse. Efter 3 timmars skumpande och otaligt antal stopp fick vi äntligen känna havet under fötterna.

1 april 1999 (Hua Hin)
Det var meningen att vi skulle vakna tidigt i morse för att äta frukost och sedan spendera förmiddagen vid stranden. Ack vad fel det blev. Ingen utav oss vaknade av klockan så vi sov till elva. Väl på beachen fick vi uppleva denna stekheta värme och sandstrand som bara Thailand kan erbjuda. Det blev ett evigt rännande mellan sarongen och vattnet för att svalka sig. Ett stilla lugn har infunnit sig med inga måsten och häktiskt jagande av tid. Det är ljuvligt att bara vara. Kvällen spenderade vi på en restaurang med varsin Banana shake och x antal vykort adresserade till Sverige. Vi har kommit överens om att fortsätta längre söderöver i morgon, bokade därför in oss på en VIP buss till Ko Samui för 650B/st (inklusive färja). Resan blir lång, mellan tummen och pekfingret, 7-10 timmar.

2 april 1999 (Hua Hin)
Ytterligare en dag i denna underbara stad. Vi lyckades vara något tidigare på stranden idag, man vill ju ha valuta för pengarna :) Ulrika fick ge upp när en tysk kom och informerade henne om att hon var den enda röda fläck på hela stranden. Kanske dags att gå in i skuggan?? Vid klockan två gick vi tillbaka till hotellet vi bott på och de var snälla och tillät oss använda deras dusch efter en hel dag på stranden. Vi hade tidigare fått lov att checka ut från rummet då vi reser ned mot Ko Samui ikväll. Det dåliga samvetet fick sig en törn när vi slappade på beachen mot kvällningen, då kom Elin och hennes pojkvän förbi (paret vi träffade på bussen ned till Hua Hin från Bangkok), joggandes!!! Om här skulle joggas så var det i så fall efter någon snyggt... Bussen till Ko Samui via Surat Thani var försenad, som vanligt, och medan vi väntar träffar vi på X. Han hade varit ute och rest i både Laos och Vietnam och planerar inte åka hem än på ett tag. VIP bussen är välventilerad med sköna liggsäten. Det kommer nog att bli en behaglig resa?!

3 april 1999 (Ko Samui)
Framåt småtimmarna stannar vi för att äta(!) och då gör sig Lindas mage känd. Den lökomeletten jag åt innan vi for från Hua Hin var inte att leka med! Så är heller inte de lövtunna toapapperen som man till och med kan läsa tidningen igenom. Vid morgonkvisten väcks vi av gälla röster som skriker något obegripligt på Thai. Som tur är vet jag att vi har kommit till Surat Thani, där det är bussbyte mot färjan som ska ta oss till Ko Samui. Det blir ett par timmars väntan i Surat Thani, rätt buss måste komma och hämta upp oss. I Hua Hin bokade vi även rum på ön, 400B/natt, på ett ställe vi inte sett. Men det visar sig att the Coconus Villa är ett mysigt och stillsamt ställe på den sydvästra kusten. För första gången under resan blir vi överraskade av regn. Härligt svalkande regndroppar kommer ned men drar snabbt vidare. När solen åter kommer fram ligger fröknarna Eriksson & Haglund först vid poolen och lapar sol. The Coconut Villa har nästan 'honeymoon varning' så vi passar bäst in vid poolen, endast 5 meter från stranden.

I ett exotiskt land som Thailand får man räkna med ett och annat småkryp här och där. Detta ställde till det lite för en av resenärerna, som t ex den oskyldiga lilla groda som smygit sig in i våran bungalow. Denna groda får fröken Haglund bryskt lov att likvidera för att fröken Eriksson ska känna sig trygg. Inte nog med det så återfinns även ett stycke kackerlacka på badrumsdörren vilken får sig en rejäl åktur när Linda upptäcker denne. Olyckligt nog hamnar kackerlackan i Lindas necessär, närmare bestämt i påsen med hårgelén. Jag kan säga att det var segt att få ut den lilla rackarn´. De små och söta geckona som gärna låter sig höras nätterna igenom gjorde inga större väsen (!) av sig denna gång.

4 april 1999 (Ko Samui)
Vaknade utvilade i våran enkla bungalow, inga spår av varken grodkadaver eller hämndlysten kackerlacka. Morgonen bjuder inte på det bästa vädret. Det är moln på himlen men enligt en färsk undersökning från solinstitutet på Koh Tao ska 70% av solens strålar gå igenom molnen. Med detta i åtanke pressar vi våra grisskära kroppar på beachen samtidigt som vi planerar nästa etapp. Mot eftermiddagen spricker det upp i molntäcket och temperaturen stiger. Tillbringar dagens sista soltimmar vid poolen med en bok under näsan. Det australiensiska paret, Belinda och Aron, håller på att få lappsjuka. De hyrde en varsin vespa idag och jag tror att de hann avverka tre-fyra varv runt ön innan de gav upp. Belinda är typen som trivs bäst i storstaden, så jag förstår inte riktigt hur de hamnade här. Tänk vad olika man kan vara, jag och Ullis trivs som fisken i vattnet. Visst är det lite långtråkigt på kvällarna när det enda man kan fördriva tiden med är den japanska samuraj-såpan som ligger nästan i klass med Glamour. Jag måste säga att jag inte riktigt har kommit in i handling, vilket kan beror på att det är dubbat till Thai. Det är lite intressant det här med kostnad av saker och ting här i Thailand. Framför allt om du är västerlänning. Du förväntas betala en högre kostnad än vad Thailändarna men det är väl ganska logiskt. Vad som är ologiskt dock är prissättningen av tex mat på restauranger. Du kan beställa in en cheesburgare för 70 Bath, men om du beställer en vanlig hamburgare plus en ostskiva bredvid så blir det 60 Bath. Andra intressanta jämförelser är tex att Pringels potatis chips kostar mera än en vanlig måltid. Det här blir sista natten med gänget, för i morgon åker vi vidare till Krabi. Kvällen till ära visar de en gammal rulle med D-skådisen Michael J Fox. Filmen var urkass och som tröst gick vi och lade oss med en varsin chipspåse på magen.

5 april 1999 (Ko Samui - Krabi)
Kuckelikuuu, tuppen annonserar om att nu är det dags att gå upp. Vi checkar ut från rummet och inväntar taxin tillbaka till färjeläget. Nästa etapp är som sagt Krabi som ligger på den västra sidan av landet. Jag får en dejavou känsla när jag kommer till färjeläget. Sist jag var här så misslyckades vi duktigt med att boka rätt biljett tillbaka till fastlandet. Då tog vi en liten omväg via Khanom och jag kan tala om för den ovetande att Khanom är verkligen Sundbyberg by night. Det finns inget civiliserat över det stället, bussarna stannar bara där och du förväntas haffa en motorcykeltaxi som kan köra dig till närmsta storstad. Det misslyckandet ville vi inte göra om denna gång så jag frågar för säkerhets skull att vi INTE tar omvägen över Khanom. Nej, nej det är lugnt fick jag till svar. I god tro bokar vi biljetterna för både färjan och bussen (210 Bath/st) hela vägen till slutdestinationen. Smart drag trodde vi... Väl bokade och klara inser vi att vi har cirka 3½ timme att slå ihjäl innan färjan går. Det blir till att ta en fika på cafét tillsammans med Belinda och Aron. De får en första lektion i 'Vilka länder räknas till Europa'. Det visar sig att de tröttnat på Thailand och ska dra vidare till Europa. Skoj tycker vi och frågar lite försynt om de vet vart Sverige ligger. Nja det var lite sämre med det. Visar på den stora kartan bakom oss att vi bor långt upp i norr och har isbjörnar på gatorna. Men Belinda och Aron nöjer sig inte med bara besöka Europa de skulle till London också!!! Öhhh??!! Jag ville inte verka näsvis och påpeka för dem att London också tillhör Europa. De hade packat sina ryggor med alla sina vinterkläder, för i Europa är det väl vinter i Maj?? Ett mycket underhållande par det där tycker jag.

Vi passar även på att skriva några rader hem till Sverige medan vi väntar på färjan. Fler och fler backpackers ansluter sig till färjelägret, vissa känner vi igen sedan tidigare, andra är grisskära... Bussresan mellan Khanom och Krabi blir av det intressanta slaget. Ett par skånska tjejer sitter ett par säten bakom oss, och de har fått syn på något litet krypandes på deras säten. Troligtvis är det någon typ av baby-kackerlacka och jag hör att den inte är ensam. Det kommer flera som vi även brukar säga... Den ena skånska tjejen få spel där bak i bussen när hon inser att det börjar skymma ute och lyset i bussen är inte det bästa. Hur ska hon nu ta kål på krypen? Det första man tänker på när man säger hårspray är inte ett bekämpningsmedel men hon hittade snabbt ett nytt användningsområde. Hela bussen stinker bokstavligen av, jag tror det var Finesse, hårspray. Sprayen tycktes lugna henne men jag tror att vi skulle ha behövt den också på det ställe som vi bodde på när vi kom fram till Krabi. Rummet på the Garden House som vi tog in på får en kontainer att framstå som ett paradis. Här fanns kackerlackor, skalbaggar och grodor (igen) som sällskapsdjur på toaletten. Här blir vi inte långvariga!

6 april 1999 (Krabi - Raily Beach)
Skynda, skynda! Stannade inte en minut längre än nödvändigt på the Garden House. Vi tog oss från bakgården av guest houset till piren och longtailbåtarna mot Raily Beach. Båtresan tog 45 minuter och vi chartrade en egen båt för oss själva. Säger inte så mycket på resan över, ganska svårt att överrösta de smattrande motorerna som låter värre än en trimmad moppe. Raily Beach ligger som en halvö väster om Krabi och enda sättet att ta sig ut dit är med longtailbåtarna. Vi angör beachen på den västra sidan där jag snabbt kan se att det har blivit poppis att åka hit. Den till synes ödsliga stranden som man endast nådde genom 'djungeln' förra året är nu fullbelagd med både båtar och badande turister. Efter att ha checkade in för tre nätter bytte vi om för bad, måste tänka på soltimmarna som går. Tog oss över till den 'hemliga' beachen där vi spenderar halva dagen. Det fläktar inte lika mycket här så det ljumma vattnet får svalka oss lite då och då. Vi 3-tiden ger vi upp, åtminstone på den här stranden, och går tillbaka till våran sida. Sätter oss och skriver några vykort och avnjuter dagens första banana shake. Ulrika ger upp innan mig men jag ligger kvar och njuter av solens och dagens sista värmande strålar. Somnade nästa till ett tag men vaknade av att det började blåsa upp till regn. Varför ska det alltid regna när jag är i Krabi? Nu sitter vi här i våran 550 Baths bungalow och ser hur regnet öser ner. Det ser ut att hålla i sig hela kvällen. I detta land är det ganska enkelt att unna sig lite lyx så vi lämnar in våra kläder på tvättning. Det känns inte som att det är mödan värt att ställa sig och tvätta kläderna när det är så billigt att få dem inlämnade. I väntan på att regnet ska dra förbi kan man ju alltid roa sig med att fundera på vilka filmer de kan tänkas visa i kväll. Har man otur så är det samma videofilm som på förra stället. Har funderat om de är med i någon videoklubb typ Mr Video med månadsfilmer för 99 Bath (inget köptvång)?! Funderar om jag ska prova på att klättra i morgon eller på torsdag. Det ser så härligt ut men vet dock inte om jag orkar. Har trots en del chips och kakor gått ner ett par kilo i vikt och styrka är inte min starka (!) sida. Men man kan ju inte komma tillbaka från Krabi och Raily Beach utan att ha klippklättrat. Dags att äta igen!

7 april 1999 (Raily Beach)
Det tar sig sa mordbrännan! Till Ulrikas stora förtjusning har vi gått ner till solskyddsfaktor 7 denna vecka, i stället för 15. Här ska stekas... Det sätter, uppenbarligen, sina spår om man ligger på beachen från arla morgon till sena eftermiddagen. Huden är minst sagt röd och stramar som om den hade krympt. Men vad gör man inte för fåfängan. Steg upp vid 08.30 i morse och avnjöt frukosten på beachen. Måste medge att Thailändarna har en förmåga att snabbt hitta nya marknader. I år är det populärt att köra upp en longtailbåt på stranden och göra om den till flytande handelsbod. Här säljs allt från smörgåsar, dricka och självklart annanas i påse. Den säljande damen i båten börjar känna igen våra vanor nu, 3 liter vatten och två tuna sandwich. Det verkar som om hon är orolig för våran kostcirkel för var gång vi handlar så skjuter hon till oss varsina bananer. Det börjar regna fram emot sena eftermiddagen och vi tillbringar ett par behövliga timmar på sängen med en god bok. Nu ska vi snart iväg och käka, för ovanlighetens skull. Ska prova den restaurangen som även visar filmer kvällstid. Hejsan svejs, röd face!

8 april 1999 (Raily Beach - Krabi)
Temperaturen har stigit till över 35 grader i skuggan och det känns eftersom det nästan är olidligt att ligga still och sola i mer än en kvart. Var åter på beachen i den arla morgonstund. Bara ett fåtal människor har orkat sig upp vid den här tiden. Frukosten avnjuts som vanligt vid stranden och damen i båten nickar lite igenkännande. Vi håller ut till 2 då huden säger ifrån. Den är nog ganska mätt av solen om inte annat så brandkårsröd. Anser att det är lika bra att ta det lugnt. Tog en lättare lunch innan duschen och någon timmes vila. Kollade upp tiderna för båtförbindelserna till Phi Phi öarna inför morgondagen. Longtailbåten till Krabi avgår vid 09.30 och färjan till Phi Phi går från Krabi vid 14.30 (150 Bath/st, 2 timmar). Det gör att vi hinner med att uträtta några ärenden i Krabi innan båten avgår. Vi behöver till banken för att växla in de ständigt sinande Thaibathen, kolla e-mailen, mobilsvaret, köpa färjebiljetter och köpa Ulrikas kamera. I Thailand har de ett mycket fiffigt sätt vad gäller bokköp. Om du inhandlar en bok och läst färdigt den så kan du alltid lämna in den hos en annan bokhandlare och få en ny i utbyte. Det enda som kan tillkomma är en liten mellanskillnad om det är så att boken är sliten.

Träffade Belinda och Aron vid den 'hemliga' beachen. De hade kommit över från Ao Nang där de bor. Verkar vara ett omständigt par som inte nöjer sig med basutbudet. Får se om vi stöter på dem på Phi Phi öarna också eller om de rest mot kallare breddgarder i Europa.

9 april 1999 (Krabi - Phi Phi öarna)
Har just anlett till Phi Phi öarna. Båtresan från Krabi tog ungefär 2 timmar, lagom tid för att bränna snoken på soldäck. Under resan över kom Ulrika i kontakt med en ung Thailändsk tjej som åter bevisade hur gästvänliga och hjälpsamma detta folkslag är. Hon kunde rekommendera oss ett ställe att bo på när vi kom i land samt att hon mer än gärna lånade ut sin Leonardo DiCaprio-tidning till en förtjust Ulrika. Vet inte om Ulrika fick någon behålling av tidningen då den var helt skriven på Thai men hon kunde i alla fall titta på bilderna :) Rummet som tjejen rekommenderade låg på den östra sidan av ön där inga spår syntes av varken Leonardo eller konstgjort planterade palmer. Jag kan dra mig till minnes att jag bodde på samma sida förra året dock hade standarden avsevärt förbättrats. Förra året var man livrädd att få en cocosnöt i huvudet när man stack ut näsan utanför dörren. Det rummet vi hyrde nu var nybyggt och sängarna hade tom plastskynket kvar. Vad tror de om oss? Vi är systemvetare inte sängvätare! Väl installerade i rummet tar vi en promenad i den lilla byn. Här ligger pubarna vägg i vägg med dykfirmorna. Urvalskriteriet för kvällens restaurang är 'Vem visar bästa filmen i kväll som vi inte har sett fler än två gånger?'. En italiensk restaurang vann då de visar filmen 'Den där Mary'. Värd att se en andra gång...

10 april 1999 (Phi Phi öarna)
För att citera en känd svensk slager. - Det blir en dag på stranden... Vart annars? Gick över till den motsatta sidan av ön där vi slog ner våra, observera, solbrända rumpor. Den här sidan av ön är mycket långgrund och ett 'hett' tips är att förpassa sig till vattenbrynet för att få svalka. Sanden är så pass het att man antingen väljer att springa Baywatch-stilen ner till vattnet eller så sätta på sig sandalerna. Phi Phi öarna har verkligen blivit ett nytt Mallorca. Det kryllar av skandinavier på stranden och vart man än går hör man 'Men hallå, gud va varmt det e asså'. Vi ger upp vid 14.00 tiden men lägger oss inte på latsidan för det. Bestämmer oss för att göra en liten undersökning av hur mycket en bungalow kostar vid öns berömda viewpoint. Det tar ett tag att ta sig upp dit. Dels är det olidligt varmt och dels är det ganska högt beläget. Men det är mödan värt för vilken utsikt det är från en av P.P Viewpoints bungalows. Slår till på stort till kvällningen, vi äter det som Phi Phi öarna är näst mest känt för (bortsett från att Leonardo was here), nämligen seafood. Provade BBQ av havsräkor, Baracuda och Svärdfisk. Till fisken serverades bakad potatis. Smakade underbart!

11 april 1999 (Phi Phi öarna)
Andra natten på Phi Phi Don Village. Bokade in oss på en obligatorisk snorkel och guidad tur runt öarna i går, och i morse var det tidig uppstigning. Skulle träffa de övriga på sorkelturen vid 8.40 utanför bokningsstället. Som den svensk man är stod vi snällt och lydigt och väntade prick 8.40. Endast en annan person var lika punktliga som oss, Fredrik från Borås. Vi lyckades övertyga honom om att turen för 600 Bath var mycket bekvämare och bättre än den för 400 Bath. Även här kunde jag skryta med att jag visste vilken falsk marknadsföring de kan kör med ibland. Ingen hade talat om för honom att den billigare turen innebar en hel dag i en longtailbåt a la träbritsar. Han ändrade sig hastigt och följde sålunda med oss på våran tur. Guidningen omfattade besök i Vikingagrottan, snorkling vid Sharkpoint, Mayabay etc. Det sägs att om man har tur så kan man få se både delfiner och hajar under den här sorkelturen, men det närmsta haj vi stötte på var när Ulrika ropa hAJ då hon klev på en sjöborre. Slutsnorklat för damen. Själv såg jag endast en sköldpadda och cericefluorescerande fenor på snorklande medpassagerare. Med på båten fanns även ett dansk-svenskt par där tjejen hade tillbringat 3 månader av sin hotell och restaurangpraktik här i Thailand. Vi 5 satt oss på Calitos bar på kvällen och diskuterade fortsatta resplaner. De visar sig att alla ska vidare mot Phuket i morgon med båten som avgår klockan 09.00. Det dansk-svenska paret har bokat in sig på ett hotell vid Katabeach och Fredrik har reserverat rum hos det populära Little Mermade. Vi själva vet inte vart vi hamnar någonstans, det kan vara svårt att få rum då mycket är uppbokat nu under Songkran (det Thailändska nyåret).

12 april 1999 (Phi Phi öarna - Phuket)
Uppstigning, städa och packa iordning sakerna. Båten mot Phuket ska gå vid 09.00 men det blir en evig väntan på rätt båt. Piren är full av människor alla med ryggor och resväskor i olika dimensioner. Båten kommer till slut men då har klockan hunnit bli 10.20. En stor katamaran lägger till vid piren och det blir fart på människorna. Båten fylls snabbt på med passagerare och vi hittar ett säte att sitta på. Väl ute på öppet vatten börjar båten att gunga, och det rejält. Kineserna framför oss skriker först i förtjusning vid var gupp men efter 10 minuter är det inte roligt längre. Både jag och Ulrika blir bokstavligen gröna i ansiktet av den otroliga sjögången. Ulrika förpassade sig ut på däck med en 'Vanheden-Vicks' i näsan eftersom jag ockuperat toaletten och vägrar gå ut. Blir sittandes så under resterande delen av resan. När båten lagt till vid hamnen i Phuket känns det som vi haft sju svåra år och fyra nödår. Hoppar på första bästa tuk-tuk som tar oss till Phuket town för 120 Bath. I resan ingår visning av alla de lediga hotellen som finns i stan men i detta läge skulle vi ha kunnat nöjt oss med vad som helst. Med i tuk-tuken har vi ett förtjusande par unga tjejer som tydligen är på sin första utlandsvistelse ensamma. De berättar ingående hur de lagt upp en mycket stram budget för resan, ungefär 150 per dag. Och då snackar vi Bath!!! Tjejerna fick lov att tänka om lite när de insåg att de billigaste rummen här i Phuket ligger på ca 300 Bath per natt. Ett råd från de mer erfarna medpassagerarna är att spendera lite mindre på shopping nästa gång ni åker... Ulrika och jag blir sist kvar i tuk-tuken och vi blir körda till the Pop Cottage. Inget rum har hittills fallit oss i smaken tills vi ser detta hotell. Ett rum med fläkt och varmvatten dusch kostar 1500 Bath. I det saftigaste laget anser båda men här ska prutas tycker jag. Lyckas förhandla ner priset till lite mindre än hälften (700 Bath), inte illa pinkat för en trähäst. Rummet har balkong, havsutsikt, minibar och det finns en pool på bakgården. Ljuvligt! Färdigprutade och klara drar Ulrika fram sitt first card och betalar för 3 nätter. Träffade Fredrik i Kata på the Little Mermade och vi spelade biljard vid den skandinaviska baren under kvällen.

13 april 1999 (Phuket - Kata Beach)
Vaknade utvilade i vårat lyxnäste på the Pop Cottage. 'Joinade' de övriga gästerna vid frukosten på hotellet. Det visade sig vara ett 'normalt' charterhotell vi hamnat på så utan frukostkupong får man allt ta pengar ur egen ficka. Det skulle bli en soldisig dag idag, alltså ingen solning för damerna. I dag infaller det Thailändska nyåret, Songkran. Det innebär att om man INTE vill bli dyngsur så ska man hålla sig inomhus i tre dagar. Thailändarna firar sitt nyår genom att 'bada Buddha' samt en hel del andra människor. Denna tradition har givetvis förts vidare av alla de turister som befinner sig i landet under denna tid. Kan inte förstå varför... Folk beväpnar sig med pistoler och hinkar fyllda med vatten. Här ska BADAS!!! Vi beger oss in till Phuket stad för att kolla in omgivningarna. Tar lokalbussen eller ska jag säga träbussen för det är precis vad det var. Under våran färd in mot city blir vi om och om igen beskjutna av både unga och gamla med vattenpistoler. När de anser att man inte är nog blöt så tar de till det tunga artillerit, vattenslangen. Det fanns inte en torr fläck på kroppen när vi kom fram till city, men vem bryr sig. Vad fröknarna gjorde istället var att införskaffa sig lite egna motmedel. Ett stycke gul/grön/rosa vattenkanon per man samt ett par ursnygga goggels för de av oss som hade lite svårt med undervattensynen. Och så kunde vattenkriget börja på allvar... Vi hade stämt träff med de övriga från Little Mermade klockan 12 inne i Kata centrum, men vi blev lite försenade. Förseningen berodde på att den tuk-tuk som vi lyckats förhandla skjuss med var en bensin-kupong-tuk-tuk. Och för de av er som inte vet vad det innebär så kan jag tala om att det är en tuk-tuk som tar tid. I Thailand är de så förnurliga att de 'utnyttjat' turisters slöhet och dåliga lokalsinne när man 'dealar' om skjuss. Föraren tar med sig turisterna gratis i sin tuk-tuk mot att de stannar till vid x antal affärer för att titta och förhoppningsvis handla. I utbyte får föraren bensinkuponger för var ställe man stannar på. Smart va?! Är man en duktig förhandlare så kan man få till en riktigt bra deal, BARA besöka 3-4 stycken smyckes-, keramik- eller 'vad-de-nu-vill-visa' affärer. Vi lyckades deala fram till 4 affärer vilket då ger föraren 4 bensinstämplar i hans kort. Alltid gör man väl någon glad. I Kata Beach var kriget i full gång när vi väl kom fram. Hittade Fredrik och de andra i en vägkorsning, beväpnade till tänderna. Stora blåa tunnor var till bredden fulla med vatten och is! Isen gör att vattnet blir olidligt kallt i några sekunder men övergår till svalka. Då lekarna började mattas av i Kata begav vi oss in till Patong där vattenkriget inte visste några gränser. Här hade festligheterna verkligen urartat och vi åkte tillbaka till lugnet vid Kata Beach. Det vita linnet som Ullis bar under dagen blev aldrig mer sig lik(-vit).

14 april 1999 (Kata Beach)
Tog en promenad till Kata Noi beachen i dag. Beachen ligger ca 500 meter från hotellet och den är betydligt lugnare än den vid Kata Beach. Det kan i och för sig bero på att det blåste halv storm idag och att det var varning för starka strömmar i vattnet. Vågorna som slog mot stranden var mycket höga och det går knappt att bada. Fredrik som följt med oss ville prova en surfing bräda medan vi lade oss som vanligt för att sola. Han fick långtråkigt efter ett tag och begav sig hemåt. Ulrika och jag stannade kvar ett tag till, det är ju så skönt att slappa i solen. Även om det var en blåsig och lite disig dag så kändes det att solen hade tagit i ansiktet och på kroppen. Dum som man var hade vi använt för svagt solskydd och ansiktet var åter som ett stopplyse. I inledningen av denna reseskildring skrev jag att Ulrika bara hade packat sin rygga till hälften. En fjärdedel av denna halva heter 'The Spirit House' och ligger i Kata Beach, 100 meter från the Pop Cottage. Här skulle Ulrika lätt kunna bli stamkund. The Spirit House är en affär som säljer hantverk tillverkat i Thailand. Allt från smycken, tyger, prydnadssaker och BESTICK. Dessa bestick har en helt egen historia att förtälja men nu nöjer vi oss med att berätta att Ulrika köpte dessa ursnygga bestick efter många överläggningar med sin plånbok. Problemt var bara hur hon smidigast skulle få med sig detta tunga paket i ryggan. På något märkligt sätt så fick hon ned allt i väskan och det fanns till och med plats över. Över till en fjärdedel till av shopping... Vi gick nöjda och belåtna tillbaka till hotellet och somnade utmattade på sängarna. Senare på kvällen bestämde vi oss för att fara vidare till Hua Hin nästa dag. Bokade buss samt hotell av den mycket hjälpsamma mannen på resebyrån. Bussen ska avgå vid 13 i morgon och vi beräknas vara framme i Hua Hin klockan 03.00. Då kan det vara smart att ha något bokat hotell att vända sig till. Sista natten i Kata går vi genom stadens centrum för att både tillförställa dagens chokladbehov samt shoppa en sista gång. Det är Ulrika igen som finner ett par snygga ljusstakar(!) i stans mest oprutvänliga butik. Typiskt! Dock lyckas vi förhandla ner till ett godtagbart pris innan vi kan avnjuta kvällens sista måltid.

16 april 1999 (Hua Hin)
Vaknade upp i ett luftkonditionerat rum, det var nästan lite för kallt... Klockan blev både 9 och 10 innan vi parvlade oss ur sängarna. Vi fick reda på att hotellrummet vi tillbringat natten i kostade 960 bath per natt. Lite väl mycket för våran smak och helst nu i slutet av resan, men vad gör man inte när man är desperat klockan 03.30 på morgonen i en främmande stad. Vi ville gärna byta detta mycket flådiga rum till något likvärdigt men ändock inte så dyrt. Damen bakom disken kände igen oss från veckorna innan och föreslog att vi skulle titta på bungalowen mitt emot. Den kostade lite mindre och var byggd separat från själva hotellet. Deal! Vi tog det rummet i stället. Hade samma standard som nattens rum med här fick vi egen ingång och allt. Väl nere på stranden tog Ulrika tillfället i akt och fick lite thai-massage. En hel timme blev hon knådad från topp till tå. Säkra källor säger att det var värt vart enda bath. De mycket påstridiga massage-damerna försökte även, förgäves, få mig till att bli masserad. Med fara för deras liv tackade jag bestämt nej. En extremt kittlig person bör nog inte genomgå en sådan behandling och definitivt inte i en hel timme. På kvällen besökte vi nattmarknaden och kollade in priserna för kommande stor-shopping.

17 april 1999 (Hua Hin)
Sov länge i morse i vårat AC-rum, kanske lite för länge... Lika bra att vila ut nu för om en vecka är vi tillbaka i vardagen igen. Gick och åt frukost innan vi stapplade iväg till den väntande beachen. Det är helt klart varmare nu än för någon vecka sedan. Vid 2 ger vi upp, går hem, duschar, lägger oss framför tvn och slappar. Diskuterar igenom olika strategier för hur inköpslistan ska bli så billig som möjligt. Är det någon idé att först pruta på en tröja och sedan övertyga dem om att man vill ha 10-pack. Eller ska man gå ut hårt och lägga ett skambud på 20 tröjor på en gång. Frågorna hopar sig och planerna smides. Går i väg till Internet-cafét och skickar några hälsningar hem. Det är mest syrran och polarna som har skrivit hur avis de är på våran resa samt status på vårvädret i Sverige. Ulrika har hittat skräddaren som hon vill sy sin kostym hos. Väl där lyckad de även övertyga mig att jag ska ha en. Snacka om impulsköp. Det blir måttagning, val av material, färg och överläggningar om pris. Mr Mike ger ett proffsigt intryck och vi ser båda fram emot morgondagen då vidare utprovning ska ske.

18 april 1999 (Hua Hin)
Om vi sov länge i går så sov vi ännu längre idag. Det är nästan skönare att sova längre på morgonen för att sedan äta en brunch och gå till stranden när det har blivit lite 'svalare'. Framåt 13 brukar det fläkta mer nere på stranden och ett litet täcke av dis som skyddar oss från solens strålar. (Vad är det jag hör, fröknarna Eriksson & Haglund har väl inte blivit mätt av solning??) Vi bokar biljetter till Bangkok idag. Buss från Hua Hin som tar oss direkt till utrikes terminalen på Bangkoks flygplats. Det ska vara en minibuss och beräknas ta ca 6 timmar. En del av er som följt våran resa på denna sida kanske undrar över den där sista fjärdedelen av Ulrikas rygga. Om den ska ni få veta nu. Den där sista delen av utrymme som fanns kvar av min kära reskompis rygga fylldes av väskor. Och då snackar vi inte om EN väska utan 3 väskor. En liten handväska, en normal stor axelväska samt en 'huge' väska. (Ulrika har säkert några bra benämningar på dessa typer av väskor men novisen Linda lade inte dessa på minne). Jag fick mig en första lektion i hur man bäst provar ut dessa väskor och hur man sedan inser att det finns matchande plånböcker till utstyrseln. Det var en härlig syn att se Ulrika stå där med axelremsväskorna på varsin axel, den extremt stora väskan i ena handen och den matchande plånboken i den andra. Så! Jag säger bara, svart bälte i shopping.

19 april 1999 (Hua Hin)
Det slog mig i morse när jag vaknade att vi bara har tre dagar kvar här i Thailand. Buuu! Bara för det så sov vi tills klockan blev 11.00 och åt frukosten i sängen. Lite ska man ha för att det snart är över. När vi kom ned, sent om sides, till beachen hade någon, mot våran förskräckelse, tagit våran solsten. Den som vi bokat under tidigare dagar i veckan. Det är lustigt det där hur snabbt man ser att folk gör sig 'hemmastadgade'. Samma sten, samma palm och samma tidpunkt råkar man på folk. Snacka om rutinmänniskor. Tur att man inte hakar upp sig på små saker.... Gick till våran 'vän' på bokningscentret och bad om att få en bekräftelse på flygbiljetterna. Allt är shoppat och klart förutom den där presenten till Jonathan, stackarn blir han glad om han får en fotboll i trä? Well, det är i alla fall nationalsporten här i Thailand men berätta det för en Arsenal-tokig 11-åring. Ska på den andra utprovningen av kostymerna i kväll. Spännande!

20 april 1999 (Hua Hin)
Det slog mig i morse, igen, att vi bara har två soldagar kvar här i Thailand. Fram med grilloljan! Stannade inte mer än tre effektiva soltimmar vid beachen. Ortsbefolkningen var ganska snabbt inom en meters avstånd. Vi var veckans attraktion! Jag undrar vad det kan bero på. Slaggade framför TV på eftermiddagen, dags att börja aklimatisera sig till hur det är där hemma. Vi var trötta efter allt solande och behövde lite lugn och ro för att samla tankarna. Om mindre än 48 timmar sitter vi på planet tillbaka till Sverige, tillbaka till jobbet i Farsta, tillbaka till TUFF ... och nu kändes det mycket bättre :) Köpte de sista presenterna till syrran + pojkvän, Jonathan får en snygg tröja i stället för den där fotbollen av trä. E-mailade några vänner där hemma för att förvarna att vi snart var på väg. Nedräkningen har börjat...

21 april 1999 (Hua Hin)
Sista dagen i detta underbart härliga land. Bestämde oss för att ta en promenad på stranden fram till templet på den södra delen. Det tog oss cirka tre timmar att gå längs vattnet och tillbaka. Det var jätte skönt med lite motion om ändå i lugn takt. Husen och hotellen efter stranden ligger i en klass för sig. Fantasin har verkligen inte satt några gränser. Ett hotell är byggt likt en båt, med palmer på taket symboliserande skorstenar. Jag säger då det! Äter en sista måltid på 'den gröna resturangen'. Vi lyxar till och med till med en glass som efterrätt. Ulrika har lite dålig matlust beroende på förkylningen men Haglund är i full form. Hämtar kostymerna och betalar hotellet på kvällen. Bussen avgår mot Bangkok där det blir en 9-10 timmars väntan på att flyget ska lyfta mot Sverige.


Ullis i krigsmundering
Ullis i krigsmundering

Laddade till tänderna
Laddade till tänderna

Internet
Internet

Väntar på flygbussen
Väntar på flygbussen

Strandad handelsbod
Strandad handelsbod

Klätterklippa i Krabi
Klätterklippa i Krabi

Ullis mailar hem
Ullis mailar hem

Longtailbåtar på rad
Longtailbåtar på rad

Utsikt på Phi Phi öarna
Utsikt på Phi Phi öarna

Väntar på bussen i Bangkok
Väntar på bussen i Bangkok

Av:  minisessan

  • Skriv ut
  • Betygsätt
  • Kommentera
  • Denna funktion gör det möjligt att bokmärka och dela med dig direkt till sociala nätverk.
Betygsätt artikeln
Logga in för att betygsättaLogga in för att betygsättaLogga in för att betygsättaLogga in för att betygsättaLogga in för att betygsätta(Logga in för att betygsätta)
Läst: 21475 ggr | Betyg: 5,00 (1 röster)

Kommentera artikeln

Du måste vara registrerad och inloggad för att kunna kommentera.

Det finns ännu inga kommentarer. Bli först med att kommentera den här artikeln!



 
 
 

Bli värdfamilj

merVäder.se | Väderprognos, väderkarta, 5 & 10-dygnsprognos


Annonsera på Resejournalen
  Kontakta oss / Rapportera fel © Copyright 2003-2011 Resejournalen (Version 3.5.15)